Så blev det med den saken....

Trodde inte den lilla tävlingsdjävulen i mig skulle komma fram så snart inpå!

 

Någon som hakar på?

Göteborgsvarvet 2014

Förra året, den 1/6, direkt efter midnatt satt jag redo med datorn och bankortet för att anmäla mig till 2014 års Göteborgsvarv, det 35:e i ordningen.
Detta för att hamna i ett så bra startled som möjligt när man är förstagångslöpare. Att starta i sista gruppen och riskera att få repet vid Göta Älvbron är ju ett stressmoment i sig, vilket jag slapp oroa mig för eftersom jag startade i grupp 17, hela 53 minuter innan sista gruppen.

Löpträning har egentligen aldrig varit min grej, men har man ett lopp att fullfölja är det ju ett "nödvändigt ont". Min löpträning körde jag igång på allvar i slutet av januari i år, då på löpband inomhus eftersom jag inte gillar att springa varken i mörker eller på snö och is. Men i mars körde jag igång utomhus och sprang ca 1,2 mil i veckan. Några veckor senare gav jag mig på lite längre distanser på över milen, och på påskaftonen drog jag till med en löptur på 14,5 km, så långt har jag aldrig tidigare sprungit! När jag tittar tillbaka i min app som mäter distans och kilometertid när jag är ute ser jag att jag sen den 9/3 har sprungit 12,3 mil!

I mitten av mars gav jag mig ut på jakt efter nya löpardojor. Efter ett besök på Löplabbet där jag fick sämst tänkbara service och där jag lämnade affären tomhänt hamnade jag på Fotriktigt i Borås. De tog fram ett par Saucony som är något av det skönaste som suttit på mina ankfötter! Därifrån gick jag desto fattigare men väldigt mycket nöjdare och gladare!

I slutet av april ställde jag upp i Lerumsloppet. Hade egentligen tänkt lubba 5 km-loppet men bestämde mig en timma innan start att springa 10 km. Alla startade samtidigt och då är det lätt att ryckas med vilket jag gjorde så jag gick ut väldigt hårt den första kilometern. Efter ca 4 km kom mördarbacken med stort M, nästan en hel kilometer rakt upp. Påfrestande! Och eftersom jag var såpass långt efter täten hade ju publiken gått hem på sina ställen, så inga hejarop som lyfte fram en. Funktionärerna som agerade flaggvakter var inte heller så entusiastiska, de kostade inte på sig ett enda "heja heja". Snålt! I hasorna hade jag en tant som under hela loppet låg 30 m bakom mig och jag gav mig fan på att inte släppa förbi henne, vilket jag inte heller gjorde! Jag kom i mål på plats 127 av 129 startande. Haha! Men då ska man komma ihåg att ca 110 av dessa sprang på ca 60 min, vilket är rätt bra. Har redan nu bestämt att inte springa Lerumsloppet nästa år. Inte milen i alla fall. 

I fredags var jag inne i stan och hämtade min nummerlapp. Vår kompis Tomas från Stockholm skulle också springa så hans nummerlapp hämtades också. Han, Linda och barnen kom på fredag eftermiddag så på kvällen laddade vi med pasta, vatten och en massa "catching up" eftersom vi inte setts på ca 4 år. Tomas som är en rutinerad löpare med några marathon i benen startade i grupp 5 och hade som mål att springa på under 1.40 vilket han lyckades med! 1.39.55. Bra jobbat, Tomas! Välkommen nästa år!

På spårvagnen till starten träffade jag två av mina kusiner. Hängde med dem ett tag innan det var dags att lämna in ryggsäck och ställa sig på startlinjen.

Satt i en grässlänt och laddade och hörde när vinnaren gick i mål.

Sen var det dags för start. De första 4 kilometrarna kändes helt ok, men det gick inte så snabbt. Var dock rätt nöjd med att jag sprang upp för hela Säldammsbacken. I Majorna var det gemytlig stämning med folk på uteserveringar, picknickande familjer på filtar och skråliga grabbgäng med varsin ölburk i näven. Och tack Neda för hejaropet!! 

Genom Majorna sprang jag precis bakom en snubbe som var utklädd till skotte, med kilt, ullstrumpor, skägg och basker. Han framkallade en del jubel så jag låtsades som om det var mig folk hejade på! Haha! Gick upp för Älvsborgsbron och på andra sidan log jag lite för mig själv när det stod en go' göbbe i en trädgård och sprutade vatten med trädgårdsslangen och ropade "Väääälkommen till Hisingen, kul att ni kunde komma!!!"

I Eriksberg började orken tryta, solen och värmen började ta ut sin rätt och här gick jag och joggade om vartannat. Väl framme i Sannegårdshamnen, där jag visste att min svåger Kristoffer skulle befinna sig på en balkong, joggade jag på rätt bra. Sprang förbi alla balkonger, men såg inte skymten av Krille. Precis när jag saktat ner och börjat gå hör jag "Kom igen nu Jossan!!" och på min vänstra sida står hela gänget; Krille, Niclas, Lovisa och Agnes. Då jäklar fick jag upp farten igen och passerade 10 km. 

Lite längre fram, vid TV-huset, stod Niclas farbror Kjell som jag gjorde high five med. Tack Kjelle för peppingen! Framme vid Göta Älvbron fick jag stanna och stretcha vaderna mot en betongvägg, krampkänning!

Min målbild var att springa hela vägen från Lilla Bommen upp mot Götaplatsen men det gick helt enkelt inte. Jag var utschasad! Dessutom hade tröjan börjat skava mot "gäddhänget" så jag blev så irriterad att jag drog ut armen genom hålet där huvudet ska vara så det knastrade i sömmarna och sprang med ärmen hängande i sidan. Hjälpte föga! 

Framme på Vasagatan hade jag fruktansvärd krampkänning så här gick jag större delen av sträckan, ända fram till vätskestationen vid Handels. Här halsade jag i mig en hel mugg med sportdryck som jag trodde skulle ge en kick inför de två sista kilometrarna. Kunde inte ha mer fel! Istället fick jag kramp i magen vilket lindrades när jag joggade, men då fick jag kramp i vaden, så Övre Husargatan var bara en lång plåga! Efter jag passerat gångbron vid Botaniska och det var 1 kilometer kvar bet jag ihop och började jogga så smått. Här stod helt underbara åskådare som ropade peppande ord, hejade på och gjorde high five med oss som lufsade förbi. Låter kanske lite fånigt, men det hjälpte faktiskt! 

När jag sprang in på Slottskogsvallen och såg mållinjen kostade jag på mig en tempoökning och spurtade in i mål med tårarna rinnande på kinderna. Väl över mållinjen brast det totalt och jag började lipa medan jag lutade mig mot ett staket. En sjukvårdare kom fram och frågade hur jag mådde, jag måste sett helt förstörd ut där jag stod fulgråtandes! 

Tid: 2.55.27.

Jag själv hade tippat på runt 2.40, kanske lite övermodigt för att vara första gången. Kanske hade den tiden kunnat uppnås om jag inte fått krampkänning eller håll. Men skit i tiden! När det kändes som jävligast runt Götaplatsen var mitt mantra "ta dig i mål, ta dig i mål" och det gjorde jag ju! 

Det kanske inte synd på bilden, men jag gråter fortfarande, det brast igen för mig när jag pratade med Niclas i telefon. Dels av ren utmattning men också av glädje och stolthet över att jag lyckades med bedriften att slutföra min allra första halvmara! 

När jag hämtat min väska tog jag spårvagnen till svärisarnas lägenhet där jag parkerat bilen. Mådde väldigt illa på spårvagnen och var rädd att antingen svimma eller kräkas. Som tur var kom Niclas och tjejerna och hämtade mig, jag hade inte pallat att köra hem själv i det skicket jag var.

Väl hemma fick jag tillbaka ansiktsfärgen efter en skön dusch, lite mat och godis i magen. Behöver jag nämna att jag somnade som en stock på kvällen?

Idag trodde jag att jag skulle ha mycket ondare i ben och fötter, men det är inte så farligt! Har mest ont i skavsåret på ena underarmen, dessutom har jag några blåsor på stortårna.

Om jag ska springa nästa år? Det är för tidigt att säga. Igår på mållinjen tänkte jag "aldrig mer", men så säger man ju efter man fött barn, och det vet man ju hur det blev med den saken......
Om jag ska springa igen ska jag vara i bättre form, det är en sak som är klar. Det är bara plågsamt för en som jag som ligger inne med en kropp som inte är gjord för långdistanslöpning (Läs: stora tuttar, ass och lite extra fluff över magen).

Nu är det i alla fall gjort och jag ska inte springa på ett tag! Nu blir det crossfit och gymmet för hela slanten.

Påsken 2014

På långfredagen pep vi till torpet för att fira påsk. Älskar när det är sen påsk så man kan sitta ute och gotta sig i solen utan ytterkläder. Och vilket väder vi fick! På påskdagen ångrade jag bittert att jag inte packade ner nån sommarklänning då det var riktigt varmt och gott i solen.

På fredag invigde vi svärisarnas nya badtunna som nu fått ny plats, mitt emellan storstugan och Kamratgården (friggeboden där vi huserar när vi är på besök)

På påskafton tog vi en tur till downtown Tidaholm där vi hängde på torget en stund. Barnen var utklädda till påskkärringar och lockade fram många leenden hos en hel del folk. Precis när vi skulle gå gled de in; raggarbilarna! Ingen påsk utan raggarbilsparad!
En tur till Återbruket hsnns med och jag fyndade ett uppläggningsfat för fn tia, en plåtbricka med Carl Larssonmotiv och några handväskor som tjejerna kan leka med.

När vi kom tillbaka till Rampekärr laddade jag upo med fika innan jag begav mig ut på en lång löprunda. Jag hade underskattat vädret och paltat på mig alldeles för mycket kläder så efter några kilometer fick jag strippa och springa vidare i bara västen. Tur att det inte är så mycket folk i rörelse där jag sprang. Sprang hela 14,5 km, så långt har jag aldrig någonsin sprungit, och när jag kom tillbaka hade jag gjort mig förtjänt av ett varmt bad som mjukade upp mina stackars benmuskler.
Och lite senare skämdes vi bort med en dignande påskbuffé á la svärisarna!

På påskdagen drog vi iväg på helgens höjdpunkt enligt tjejerna. Turridning på häst! Mellan Tidaholm och Mullsjö finns ett ställe som heter Kyrkekvarn som har en camping, kanotuthyrning och turridningar till häst. Vi hade bokat två pållar i 2 timmar och fick själva leda dem på valfria skogsstigar efter att ha fått hjälp med att sadla dem och fått en karta i handen. Det var lite skräckblandad förtjusning vi gav oss av med pållarna Julle 19 år och Agnes(!) 13 år. Två matglada kusar som ibland hellre ville stanna och smaska gräs istället för att traska. Niclas som ledde Agnes häst Julle hade fullt sjå att hålla hästen i schack.

Vi gick en slinga i skogen, fikade i en skogsglänta, matade hästarna med medhavd muta i form av morötter och gick sen tillbaka. Tjejerna var mer än nöjda! Och jag och Nicke var även vi nöjda som klarat av bedriften att leda varsin häst.

Han kom för övrigt på en idé hur vi skulle kunna slingra oss ur det här med att tjejerna vill börja ta ridlektioner. Lovisa har i skrivande stund vattkoppor, då tyckte Nicke att vi kan säga att kopporna är hästutslag. Haha!

Vattkoppor ja, vi får se om/när Agnes får dessa små utslag. Kan bli en lång VAB-period...

Jag och Lovisa hade bakat cupcakes och dekorerat som vi tog med till torpet!

Svärfar/farfar är i farten!

Små påskgummor för avfärd mot Tidaholm!

Karaokeafton!

Ett av loppisfynden

Bondgårdsbesök på vischan

Imorse drog jag påmig löparkläderna och tog en runda på 9,4 km! Eller runda och runda, jag sprang 4,7 km och vände sen på klacken och sprang samma väg tillbaka. Föredrar grusvägar mellan åkrar och i skogar framför en gångbana längs en toktrafikerad landsväg!

Efter dusch och frukostintag satte jag och tjejerna oss i bilen och cruisade 190:an upp mot St Mellby norr om Sollebrunn för att besöka en lantgård som hade öppet idag. Det fanns får, hästar, kor, höns, ankor och kaniner att titta på.

Vi kom lagom till dess att ponnyridningen drog igång och tjejerna fick rida två varv var runt gårdsplanen på en trött men obstinat liten ponny.

Vi slog ihjäl ett par timmar med att mata korna med hö, äta nygräddade våfflor i gårdens kök, mjölka en låtsasko och titta på folk.

Tjejerna var grymt nöjda över att få titta på alla djuren och framför allt få rida på en häst. Själv var jag grymt nöjd med att åka förbi Balders Hages Outletbutik på hemvägen. Där slank det ner lite smått och gott!

Ikväll är N ute och svirar på stan med gamla kollegor. Jag och tjejerna hänger på hemmaplan. Misstänker att de kommer sussa tidigt ikväll vilket innebär att det blir ett Modern Familymarathon för min del. Älskar den serien!

Fick bli en selfie idag också!

Helg igen

Sitter i skrivande stund i solen på altanen och tittar på Agnesnär hon slabbar med vatten i en hink. Vad är det med barn och vatten?!

Kl 8.20 imorse gav jag mig ut på en löprunda, eller löpning är det nog synd att kalla det. Fy satan vad trögt det går! Man borde ju känna några framsteg efter ca 30 km på löpband och 10 km utomhus de senaste veckorna....Nåja, skam den som ger sig!

Trevlig lördag, vänner!

När Agnes skrattar på beställning!

Idag hade jag desto bättre tajts på mig, en underställströja från Craft som gick ner över rumpan, en Craftväst, samt min träningsmössa från GeKås! Bekväma kläder är A och O!

J - som i Jogga

Jag är en periodare. Jag joggar bara på sommaren har jag märkt. I somras blev det väldigt koncentrerat till juli och augusti då jag tränade inför Midnattsloppet. När det väl var över lade jag joggingkläderna på hyllan och har inte löpt en meter sen jag sprang över mållinjen på kvällen den 24/8.

Jag kanske skulle ändra på det nu. Jag har en reflexväst och jag har inga dåliga kläder. Vad det är som saknas? Tja, motivationen att ge sig ut i 5 grader och snålblåst jämfört med att ge sig ut en ljummen sommarmorgon med fågelkvitter...
Dessutom har jag rätt  höga krav på mig själv. Om jag inte löper fem kilometer på en viss tid och om jag gud förbjude skulle till att gå på jogginturen blir jag irriterad och tänker att jag lika gärna kan skippa allt vad jogging heter. Och det faktum att jogging är en färskvara slår jag ur tankarna!
Så jag kanske ska sänka ribban och intala mig att jag ska ut och promenera och börjar jag springa är det en bonus!

Så mitt mission just nu är att komma ut i alla fall någon gång i veckan. Och dessutom är nya dojor ett måste!

Morgonrunda på 9 km

9 km idag. På grus-, och skogsvägar i Hökensås. Backigt värre! 

En raksträcka på 1,1 km i svag lutning, en skogsväg som inte helt opassande fått namnet "berg-och-dal-banan", samt en massa småbackar och bara en nedförsbacke som hette duga. 

Men också skogsgläntor där solen letat sig in, inte en människa så långt ögat kunde nå (förutom svärfar som agerade hare), frisk luft och ett och annat fågelkvitter. 

Midnattsloppet ska jag nog greja, inte på någon kanontid men det skiter jag i!

Var tvungen att gå in i myggnätet efter passet då det kom flygsvärmar och flög runt i ansiktet 

Tuff slinga med många uppförsbackar, men tyvärr inte lika många nedförsbackar...

Glest mellan inläggen

Semester! Väldigt efterlängtad sådan. Nu har jag fem veckor framför mig med bara några få saker inplanerade. Bland annat ett frisörbesök nu på torsdag. Välbehövligt!!

Idag är det mulet och lite kyligare och jag ska nog måla talbalkar till uterummet. Igår städade jag källaren medan Niclas snickrade. Det blev tre vändor till återvinningstationen och en vända till ICA med pant. 154 spänn... 

Och så bilder från veckan:

Vi fick oväntat besök av igelkotten!

Min första semesterdag spenderades på stranden med Emma och Calle. Premiärbadade! 

På kvällen när Niclas kommit från jobbet åkte vi och tog ett kvällsdopp. 

Det tar sig! (Trots att det dricks en del öl och tjötas medan det byggs...)

"Projekt Midnattslopp" påbörjat. Nu är det löpning varannan dag som gäller. 39 dagar kvar... Idag var tanken att komma ut vid 7-tiden och hinna hem i tid innan Nicke behöver åka till jobbet. Jag snoozade en aning för länge så idag hann jag bara med en runda på 3,7 km. Men bättre än inget! 

Må gott, ni som fortfarande tittar in här!

Ensamma veckan inledd

Imorse ringde klockan strax efter 6. Jag och maken har en pakt den här veckan, nämligen att träna varje dag innan jobbet nu  när man inte har några lämnings-, eller hämtningsåtaganden.
Det blev en mjukstart den här morgonen, en lätt runda på 3,5 km. Kändes relativt bra, men det behövs ett X antal pass innan jag känner mig fit for fight för Midnattsloppet i slutet av augusti. Bara dryga sju veckor dit. Huga!

Igår eftermiddag kördes tjejerna till torpet. Min snälla pappa erbjöd sig att hålla mig sällskap i bilen, då det tar ca 1 timma och trekvart att köra. Enkel väg. Så vid 13-tiden pep vi iväg och Agnes somnade nästa omgående. Lovisa var övertänd och ville bara komma fram, hon frågade tusen gången om det var långt kvar och hur länge till hon behövde sitta i bilen.
När vi kom fram hade svärmor gjort lunch, dillkött med färskpotatis! Så himla gott! Pappa blev helt till sig i trasorna, för dillkött minsann, det hade han inte ätit på år och dag.

Sen till något annat som jag grubblat och tänkt på sedan igår. Någon halvmil från torpet när man kört av stora vägen kommer man till ett samhälle där vägen går rakt igenom. Efter en skarp kurva får pappa bromsa in  kraftigt för intill vägen står ett litet barn. Jag skriker åt pappa att stanna och jag tittar bakåt för att se om det kom någon vuxen till undsättning. Istället springer barnet ut längre i vägen så jag kliver ur bilen och springer mot honom. Han hade en så full kissblöja så den hängde nere vid knäna, en solkig tröja, och så bar han på ett gosedjur. Han kunde vara runt 15 månader. Det cyklade förbi en man som hade sett oss bromsa och jag frågade om han kände igen barnet, men det gjorde han inte. Jag tog honom i handen och gick in mot närmsta hus, en stor sekelskiftesvilla uppdelad på flera lägenheter. Knackade på första dörren, inget svar. Andra dörren, inget svar. Tredje dörren, inget svar heller. Då började cykelmannen ropa in i genom ett öppet fönster och då kom det ut en kvinna, som jag tror var pojkens mamma och jag sa lite hätskt att vi faktiskt varit nära att köra på honom för han var ute och lekte vid vägen. Då sa kvinnan likgiltigt "Jaha, nu har ongarna glömt å stänga grinden igen". Just snyggt sätt att skylla ifrån sig på....Då vände jag på klacken och gick. Kände inte för att står kvar och dividera.

Så igår tänkte jag en del på den lilla pojken. Hur han har det, om detta var en engångsgrej, osv.
Men om man nu ska nämna en rätt rolig grej med hela den här historien var att jag pratade i telefon med Niclas just när vi fick syn på pojken. Eftersom jag ropar "Pappa, stanna, han är på väg ut i vägen!" vrålar Niclas på andra sidan luren: "STANNA INTE, DET ÄR VÄGPIRATER!!" Haha!

Med oss till torpet hade vi en liten presentkorg med smått och gott.

I korgen fanns bland annat:
- Långa sugör (som inte ens fick plats på bild)
- Plåster (en av sakerna som jag hoppas inte kommer till användning)
- Öronproppar
- Visselpipa
- Konor
- Memoryspel
- Liten burk med kakor i
- Påse man fyller med is om man exempelvis slagit sig i huvudet. (Även denna hoppas jag får förbli ouppackad!)