Liten ängel

Igår var det premiär för Lovisa på Gamla Ullevi. Blåvitt tog sig an Åtvidaberg, alltså ingen direkt högriskmatch, så de hade utökat familjeläktaren där det vankades ansiktsmålning och andra jippon.
Niclas hade kittat upp Lovisa med ny mössa och en alldeles egen halsduk med maskoten Leo på, som Lovisa sedan fick en bamsekram av. (eller om det var tvärtom?)

Får nog inse att jag förlorat Lovisa till det blåvita pack...förlåt, gänget. Nu gäller det att bearbeta Agnes så inte hon också trillar dit!

Den årliga vitsippefotograferingen

När Lovisa var 8 månader hittade jag en plats nere vid Aspen som fullkomligt svämmade över av vitsippor. Jag parkerade henne i detta hav av vårblommor och började knäppa bilder. Blev så nöjd med resultatet att jag var tvungen att återkomma året efter för en repris. Och året därefter. Och så nu i år. Kan dock säga att årets fotografering var en utmaning. Att få en 8-månaders och 3,5-åring att jobba tillsammans var svårare än jag väntat mig. Men jag kan ju stryka "barnfotograf" från listan över vad jag ska bli "när jag blir stor".
Fast jag är sugen på att ta med Niclas som assistent innan det blommat över för att se om det hjälps om man är två, en som knäpper bilder och en som står med en fånig pipleksak och pockar på uppmärksamhet.

Så varsågod, en bildbomb!

Efter en stund blev Agnes lite trött...

...och jag insåg att det var dags att packa ihop!

Tråktorsdag blev turnétorsdag

Fy vilket trist väder! Kände mig som en dränkt katt efter dagishämtning. Istället för att bara häcka hemma idag bjöd vi in oss på fika hos moster Emma i Borås. Mysigt!

Tänder

Det är numera med livet som insats som jag ammar Agnes. Det gäller att vara på alerten så hon inte sätter tänderna i mig. Bokstavligt talat. Och eftersom det mestadels är på natten som jag ammar så är man ju i halvt zombietillstånd men man vaknar snabbt till efter att ha blivit attackerad av dessa huggtänder.

Tror jag ska kicka igång "operation amningsavvänjning". Kommer bli ett par tuffa nätter är jag rädd för. Och inte nog med detta; mannen håller på att sluta snusa. Lyckad kombo. Eller inte.

Papperslös

Agnes hade inget papper. Enligt Lovisa...

Att fara med osanning

Jag kommer upp på övervåningen och möts av en länsad Tupperwareburk som jag tidigare under eftermiddagen proppat full med smörgåsrån.

Jag: -"Lovisa, var är alla smörgåsrån?"
Lovisa: -"I Agnes mage..."
Jag: "Men Agnes har ju varit nere med mig hela tiden, hur har hon kunnat äta upp alla då?"
Lovisa: -"Hon smög upp när du inte såg!"

Jag kommer ut i köket och Lovisa sitter uppe på köksbänken och grejar med min mortel, som är full av salt. Innan jag hinner fråga vad i herrans namn hon har för sig utbrister hon:
-"Mamma, saltet hoppade i här alldeles själv. Jag har INTE hällt i det..."


Jag har närt en lögnare vid min barm!

Snart läge...

...att sänka spjälsängen!

Och definitivt läge att vara mer noggrann med vad som ligger och dräller på golven här hemma. Har fått gräva ur ett klistermärke ur truten på Agnes här på morgonen. Fast det är kanske inget emot vad Anna i mammagruppen fick gräva ur munnen på sin lilla tjej; en daggmask! Uääk!!!!

Lovisa spekulerar

-Kan sniglar vara blyga?
-Varför har killar skägg?
-Undrar om fåglar kan ha puffar när dom ska simma?

Vissa frågor är lätta att svara på, andra inte. Och på vissa svar får man en miljard följdfrågor. Men frågar man inget, får man ju inget veta. Undrar bara när frågan "hur blir det bebisar?" skall komma... Jag själv visste tydligen i 5-årsåldern och berättade gladeligen för de andra barnen på dagis!

Förvandling

Igår efter duschen flätade jag Lovisas hår. Här är resultatet! Haha!

Kört fast...

Agnes blir allt mer rörlig. Fast det går mest baklänges...

Fredag!

Äntligen fredag!

Fredagskänslan infinner sig trots att man är hemma som föräldraledig. Idag efter dagishämtning är vi inne då skitvädret är ett faktum... Vi roar oss med att bygga med modellera. Gissa om en viss 3,5-åring är i sitt esse?

Agnes däremot sitter här bredvid och pockar på uppmärksamhet genom illtjut, nånting hon nyligen upptäckt att hon kan framkalla alldeles på egen hand.

Ikväll ska det grillas hamburgare i det albinssonska hemmet. Vädret till trots!

Djupa frågor

Kan man steka vatten?
Varför har man en kropp?
Varför har bilar däck?
Varför har man tummar?
Kan man prata när man är död?
Finns det maskar i maskrosor?
Varför har man en mage?

Många frågor. Och många "därför" till svar...

Barn nr 3

Innan Lovisa och Agnes kommit till världen var jag nog rätt säker på att jag ville ha tre barn. Två rätt tätt och sen en liten sladdis, precis som det var när jag själv växte upp. En lagom stor familj som fortfarande får plats i en vanlig bil.
Jag kan nu till 99,9% påstå att jag gjort mitt när det kommer till barnafödande. Det blir ingen mer gång. Själva graviditeten hade jag kunnat gå igenom utan att blinka. Trots svullna fötter och foglossning stormtrivdes jag som gravid, jag kände mig väldigt vacker. (Möjligtvis med undantag från de sista veckorna när man ser ut Svullo och frustar som en brunstig valross bara man ska knyta skorna, vända sig i sängen eller resa sig upp).
Är kanske inte lika positivt inställd till själva förlossningen eftersom jag har två rätt tuffa förlossningar bakom mig som slutat i akuta snitt. Men tydligen får man om man vill, försöka sig på en vaginal förlossning, även om man har två snitt bakom sig. För jag är förbaskat nyfiken hur det är att föda barn "på riktigt". För ni vet väl att man egenligen inte fött barn om man blivit snittad?

Idag var jag barnvakt åt våra goda vänners son, Oskar, så jag fick prova på att vara trebarnsmorsa i sisådär fyra timmar. Vi travade iväg till lekplatsen; jag, Lovisa, Oskar och Agnes. Det började bra med Lovisa och Oskar som höll varandra i handen. Jag körde vagnen med en sovande Agnes. När vi kommit en bit på vägen ville Lovisa springa i förväg så hon pep iväg som en avlöning. För att hänga på fick jag ta upp Oskar på axlarna (Han är snart två år, så det var ingen 11-åring jag baxade upp) och raska på för att se vart Lovisa tog vägen. Vagnen rattade jag med ena handen och med den andra höll jag tag i Oskar. När vi kommer ikapp Lovisa blir hon avis och vill också rida på axlarna...
Väl framme på lekplatsen vill en unge gunga, den andra gräva i sanden och den tredje har vaknat och ligger och vrålar i vagnen. Puh!

Så nej, barn nr 3 är inte så aktuellt.

Oskar var väldigt fascinerad av Agnes. Tills det att hon fick tag i hans hår med sina små
svettiga händer......

PS: Ska tillägga att Oskar var hur lätt som helst att passa, så det var ju verkligen inte pga honom som jag fick insikten att trebarnsmamma inte är en titel som jag vill ha. Sen är det ju lite annorlunda att ha hand om andras barn, man är liksom "på tårna" på ett helt annat sätt när det inte gäller ens egna barn.

Kvällsgungning

Efter middagen tog vi en promenad runt kvarteret. Hamnade såklart på lekplatsen där det gungades och snurrades rätt friskt!

Imorgon förmiddag blir det ett varv i Härskogen! Fick en springdejt efter mitt inlägg om min mediokra löprunda i torsdags. Bahaha!

Göteborgsvarvet nästa?

Igår var det Blåvitt-AIK på TV och redan dagen innan hade Niclas deklarerat att han skulle se matchen vilket underförstått betyder att jag har det fulla ansvaret för barnen från det att domaren blåser igång matchen till slutsignalen ljuder. Jag hade dock bokat in ett pass på gymmet men fick surt avboka detta, men kände ändå för att röra på mig så jag passade på att snöra på mig joggingdojorna. Taggad till tusen och med upbeatlistan från Spotify i lurarna.

För ett par veckor sedan hade jag varit på gymmet och sprungit 7 km på löpbandet vilket kändes rätt ok, så då skulle det väl inte vara så jobbigt att jogga det korta varvet runt kyrkan här i Lerum.

Jag hade på mig mina löpartajts, Craftvästen och mina kritvita joggingdojor så de första hundra metrarna kände jag mig som Malin Ewerlöf, lätt i kroppen och jag flög fram som en gasell. Jag såg mig själv på upploppet till Göteborgsvarvet, det hade jag ju lätt kirrat!

Fördelen att springa i tätbebyggt område är att jag pushar mig själv att "jogga lite till", "det ser dumt ut att stanna och gå". Jag vet ju själv hur jag kan utbrista till Niclas om vi åker förbi en joggare "Oj, det där såg tungt ut". Antagligen tänkte alla bilister som körde om mig igår så.
Den sista biten hem består av en lång uppförsbacke, och jag lovar, här hade jag slagit bort alla tankar om Göteborgsvarv, New York Marathon och Malin Ewerlöfliknelser.
Men det sägs ju att det är den där första joggingturen som är den tyngsta, att det bara är "på´t igen", så kommer det kännas lättare. För det ÄR ju rätt gött efteråt. Eftersvettningar som heter duga.

Hur länge jag var ute? Dryga 25 minuter, mina vänner. Och jag tänker inte avslöja hur långt jag sprang.

Nästa gång tror jag att jag ska skippa asfaltslöpningen och se om det känns bättre på mjukare underlag för det stramade och gjorde lite ont i ärret efter kejsarsnittet.....Hm?

Djurpark och vinkväll

Idag gjorde jag och tjejerna årets första besök på Borås Djurpark. Vi köpte säsongskort så det var definitivt inte heller det sista besöket.
Vi hade sällskap av min barndomskompis Mia och hennes barn, i samma ålder som Lovisa och Agnes.
Det lustiga med djurparksbesök är att barn nöjer sig liksom med det lilla. Att klänga på en sten, hoppa i en vattenpöl eller studera en halvdöd daggmask är minst lika roligt och intressant som att kolla på elefanter, lejon och pingviner.

När vi var på lekplatsen kom Lovisa i slang med en jämngammal flicka som hade napp i munnen. Flickan började prata med Lovisa varpå Lovisa säger lite torrt: "Ta ur nappen ur munnen så man hör vad du säger". Hrrm....

Är nyss hemkommen från en av mammorna här i området. Det bidde en spontan vinkväll. På en torsdag. Så himla mysigt! Det var ett tag sedan jag drack så pass mycket att jag kände mig snurrig. Men man ska då komma ihåg att det inte behövs så mycket efter graviditet och amning....

Regn, regn, regn...

Efter dagishämtning tog vi svängen förbi lekplatsen. Lovisa frågade om hon fick hoppa i vattenpölarna och visst fick hon det. Hon trodde nog att jag skojade när jag svarade ja på den frågan för hon såg väldigt tveksam ut inban hon tog språng och hoppade jämfota i pölen!

Nu får det vara nog med regn, det är ju så mycket bättre med vårvärme, sol från klarblå himmel och en lekplats full med mammor och barn. Lekplatsen ekade liksom tom i eftermiddags...

En tanke slog Lovisa i morse på väg till dagis: "Mamma! Nu när det regnar behöver vi ju inte vattna blommorna!!"

Två glada skitar (och en sur!)

Eller "hitar" som Lovisa skulle sagt.

Bjuder på några bilder från vår eftermiddag framför dagens allsvenska match, Blåvitt mot Norrköping. Båda två är på ett alldeles strålande humör till skillnad mot var deras pappa kommer vara när han kommer hem om resultatet i skrivande stund står sig. Underläge mot årets nykomlingar i Allsvenskan, och till råga på allt en feldömd straff. Till och med jag tycker lite synd om IFK.... Men bara liiite.