21 oktober 2013

G - som i Gråta

Den som känner mig vet att jag inte direkt har långt till tårar. Fråga Niclas. Jag grinar för minsta lilla. När jag blir frustrerad, arg, glad, berörd. Och inte minst när jag tittar på film eller TV, vilket Niclas har väldigt roligt åt.



Igår bänkade vi oss framför "Allt för Sverige" - ett av mina favoritprogram! För den som inte vet är det ett underhållningsprogram i SVT där amerikaner med svenska förfäder kommer till Sverige för att söka sina rötter och tävla om att få träffa sin släkt. Detta görs genom lite fåniga men roliga tävlingar och i varje avsnitt skickas en deltagare hem.

I varje program får en av deltagarna ett brev med mer information om sina förfäder och igår var det en tjej som fick reda på att hennes typ farmors farmor (kommer inte ihåg ordagrant) blev änka och tvingades skicka sin femåriga son till Amerika! Då började tårarna spruta på mig. Tänk er in i den situationen, att det är så illa ställt att det inte finns någon annan utväg än att göra sig av med ett av sina barn genom att skicka det på ett skepp till Amerika.

När jag var yngre var jag väldigt fascinerad av filmerna om Karl Oskar och Kristina, jag tittade på dessa stup i kvarten. När jag gick på gymnasiet gjorde jag mitt specialarbete om utvandringen till Nordamerika och besökte Utvandrarnas Hus i Växjö tillsammans med pappa. Visste ni att det på 20-talet bodde fler svenskar i Chicago än det bodde folk i Göteborg?
När jag bodde i Chicago besökte jag givetvis Svensk-Amerikanska muséet i den svenska stadsdelen Andersonville.
Jag var nere i Malmö och såg musikalen Kristina från Duvemåla tillsammans med min mormor och bara för någon vecka sedan blev jag varse att den musikalen kommer sättas upp på Göteborgsoperan med premiär om ett år. Gissa vem som kommer köpa biljetter?! (Och nördig som jag är har jag alla musikallåtar i en Spotifylista och lyssnar på när jag är ensam, haha!!)



Det här inlägget kanske hade passat under N - som i nörd också?!?! :-)




Inga kommentarer: