07 mars 2013

Lekland - fristad för ohyfs?

Jag lovade ju att jag skulle återkomma i ämnet om beteendet hos vissa Lek & Buslandsbesökare.

Ibland undrar jag om det står på en skylt i entrén:

-Folkvettet lämnar du hemma. Här inne behöver du inte följa några regler!
-Lämna gärna dina barn ensamma, så du inte har någon uppsikt över vad de gör.
-Träng dig före i kön! Varför vänta på din tur?
-Spring gärna upp för rutschkanorna, de som ska åka nedför får väl vänta!
-I lekhörnan som är avsedd för barn 0-3 år är det fritt fram att härja även om du är äldre än 3 år. Hit är vuxna välkomna med sina äldre barn. Kasta gärna en massa bollar på varandra!
-Störst går först! Ta absolut inte hänsyn till mindre barn.
-Skrik för full hals! Om du pratar i normal samtalston blir du utkastad.
-Det är absolut förbjudet att mellan de olika lekplatserna! Du måste springa.

Givetvis förstår jag att barn blir exalterade när de kommer till ställen som dessa. Givetvis springs och ropas det, det går ju inte att undkomma. När det gäller barn. Men när vuxna människor och tonåringar beter sig som småbarn, det är över mitt förstånd!
Hur ska barn lära sig reglerna om de ser vuxna springa upp för rutschbanorna? Hur ska barn lära sig att man inte kastar bollar på varandra i bollhavet om vuxna sitter och gör det på avdelningen för 0-3-åringar? Men värst av allt är när vuxna står och tittar på när deras barn knuffas, tränger sig före eller gör något annat olämpligt och inte säger till! Hur ska de då lära sig vad som är rätt och fel?

Det som var mest beklämmande med besöket i söndags var när jag satt med Agnes i bollhavet på småbarnsavdelningen (innan de vuxna kom dit och betedde sig) och det kommer in en tjej med ett litet spädbarn som var max två månader. Max! Hon tar spädbarnet och lyfter det under armarna och skjutsar det fram och tillbaka i rutschkanan, samtidigt som hon ylar "Whiiiiii!" medan barnet skriker i högan sky. På andra sidan nätet, i en liten sittgrupp, sitter vad jag förmodar var mormor och skrattar.

Ja, det var det. Slut på gnäll.

1 kommentar:

Familjen Åhlander sa...

Jag läste Leksand. Det var ju inte det du skrev...

Bra rutet! Man önskar ju att folk kunde lära sig att ta ansvar för sig själva och för sina små.