Milen

Imorse gav jag och Niclas oss ut i löparspåret med målet att springa "långa varvet" som är 8,5 km. Det är en rätt behaglig runda, mitt ute i skogen på små skogsvägar. Dock går det nästan konstant uppför de första tre kilometrarna. Den sista mördarbacken är nästan en kilometer lång och man tror att den aldrig tar slut.

När vi var på väg tillbaka kände jag att jag hade mer att ge så vi tog en extra runda så hela turen blev en mil lång. En sträcka jag aldrig nånsin sprungit förut! Jag är så sjukt stolt över mig själv! Med tanke på att jag tidigare i vår knappt orkade springa 2 km.

Så nu helt plötsligt känns inte Midnattsloppet som en omöjlig uppgift.

Var det nån som sa Göteborgsvarvet?! Nä, skulle inte tro det!