Fågelräddare

Idag kom min kollega från Volvotiden över med sina grabbar som är födda samma år som både Lovisa och Agnes. Efter lunch var vi ute och lekte och helt plötsligt ser jag Doris i ögonvrån och att hon leker med något. En fågel. Hon jonglerar med den och den studsar upp och ner på gräset. Jag springer efter för att försöka rädda den stackaren men Doris sticker och gömmer sig under en buske. Normala katter brukar väl visa upp sina troféer, eller?
Efter en stund får jag komma nära och jag ser att fågeln fortfarande lever, den ligger och flämtar med en puls på 300. Typ.

Jag tar upp stackaren i handen för att rädda den från Doris käftar. Vad skulle jag göra? Antingen låta den ligga och låta Doris kalasa på den, eller själv ha ihjäl den. Tror inte det, hur fasen skulle jag göra då? Brukar ju inte fundera banorna om hur man enklast och barmhärtigast tar död på en liten fågel. För övrigt en svartvit flugsnappare.

För att skona den från katterna la jag in den i fågelhuset, dit kommer ju inte katterna direkt. Jag tänkte att den kanske hämtar sig från traumat med Doris. Tittade till den några gånger och till slut hade den slutat flämta och låg helt stilla på sidan. Den hade kilat vidare.
Efter att våra gäster åkt hem tog jag med Lovisa och grävde ett hål bakom lekstugan. Vi plockade blommor och tillverkade ett litet kors av pinnar. Nu skulle vi bara gå ner och hämta liket i fågelhuset för att bringa det till sista vilan.

Puts väck. Ingen där. Det var helt tomt. Har ju svårt att tro att katterna hoppat upp i huset och kalasat på den. Jag vill istället tro att den repat sig, staplat upp på sina smala ben, tafatt satt sig på kanten för att sen flyga iväg till sin mamma och sin pappa. Å så levde de lyckliga i alla sina dagar. Typ så.