Idag vid lunchtid stuvade jag in tjejerna i bilen. Lovisa hade dagen till ära på sig sina glittriga dojor som hon valt ut alldeles själv i London, hon ville ju se fräck ut när hon skulle se och lyssna på Sean Banan som dagen till ära uppträdde på Niclas jobb på ett kundevent. Barnen var förväntansfulla, och kanske en och annan förälder också!
Säga vad man vill om Sean Banan, men snacka med barn och förmedla ett budskap det kan han! Det märks att han tycker om det han gör, han tar sig tid med barnen och har inga divafasoner för sig. Han tog sig tid att ge ALLA barn autografer efteråt. Han skojade och "haj-fajvade" med ALLA barn med ett leende på läpparna. Sen att hans musik inte är grammismaterial direkt, det är ju ingen nyhet, men barnen tycker om det! (Men jag ska inte sticka under stol med att jag själv ibland nynnar hans låtar....har ju till och med en låt i min jogglista!)
Den här lille godingen fick jag klämma på idag, min kompis Lindas senaste tillskott. Nu har hon triss i gossar! I cirka en sekund fick jag en enorm längtan efter en liten bebis. Niclas såg mest förskräckt ut och tyckte att Linda skulle ta tillbaka honom innan jag fick några idéér. Och det gjorde hon, fast först EFTER att han kräkts ner hela min axel....
Agnes kunde inte bry sig mindre om Sean Banan, hon tyckte mer om att köra bil, äta äpple och sitta på pappas axlar.
Storkusin Gustav var där och diggade och stod längst fram! Lycka! Han var helt till sig första gången Sean Banan "haj-fajvade" honom, det blev en gång till. Och som grädde på moset; han fick sjunga med i "Sean den förste banan" när mikrofonen sträcktes fram.
(Nej, Lovisa suger inte på tummen, hon bara tenderar att göra så när hon är lite nervös..)
Lycka är att få en kram av idolen Sean Banan.
Och lite generad blev hon allt när han skrev "Sean Banan hjärta Lovisa" på T-shirten...
Det tar på krafterna att skaka rumpa...
Sen några andra sensationella saker som hänt den här helgen; riktiga milstolpar!
1. Igår lärde sig Lovisa att cykla utan stödhjul. Än så länge bara på gräsmattan, men ändå! Vi är så stolta över henne att hon idogt fortsätter att öva trots att tårarna stundtals sprutar för att hon blir arg och otålig. (Vem hon fått det ifrån? Ingen aaaaaning.....)
2. Har lärt sig säga R! Den här helgen har hon övat, övat och övat och nu ikväll, strax efter 21 kom hon ner helt lyrisk. Det fullkomligt lyste i ögonen på henne. Stolt tjej!
