Det är alltid lika skoj och se barnens och framför allt fröknarnas engagemang. Tusen olika tonarter, barn som inte kan stå still, barn som inte vill vara med i tåget utan springa till mamma. Så charmigt!
Mitt i sången "I ett hus vid skogens slut" vevade Lovisa ner sin grannes stjärngossestrut men var hjälpsam och satte den till rätta.
Efter uppträdandet gick vi alla hem till oss och åt middag. Mysigt!
1 kommentar:
Tack för en underhållande och trevlig kväll, med god mat och full rulle på barnen! Kom osökt att tänka på "vem vill trösta knyttet", när vi utan framgång försökte få Agnes att sluta skrika:-) Ingen av oss lyckades - inte ens pappan!! Allt frid och fröjd när mamma kom. Hon vet vad hon vill den lilla....liksom sin syster som var lekledare och styrde och ställde med van hand. Vi hade roligare än på mycket länge! //Svärmor
Skicka en kommentar