Idag när vi gick till lekplatsen skulle hon prompt titta i varenda brevlåda vi gick förbi. Jag försökte förklara för henne att man inte ska titta i andras brevlådor. På vägen tillbaka gick vi förbi samma brevlådor och innan hon tittade i den första sökte hon ögonkontakt med mig, flinade och lyfte på locket. När jag sa åt henne igen sa hon antingen "blä" eller pruttade med munnen.
Då tog jag fram det. Tomtekortet. Jag ljög så det stor härliga till. Hade jag varit Pinocchio hade kranen vuxit minst två meter.
Jag sa till Lovisa att tomten just sett allt hon gjort och att det kunde få konsekvenser framåt julafton.
Usch vad nedrig jag känner mig. Man ska inte ljuga för barn, möjligtvis undanhålla sanningen. Kom och tänka på vad min mormor sa till Lovisa när hon inte kunde sitta still i kyrkan på syrrans examen. "Farbrorn som står där framme (prästen) stoppar ner olydiga barn i en säck". Herregud. Riktigt så magstark var nog kanske inte min lögn......
 |
| På den tiden när hon inte var fullt lika trotsig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar