Sector Alarm

Det jag nu ska berätta för er är inte veckans diss. Inte heller årets diss. Utan århundradets diss.

När vi flyttade hit till huset för fyra år sedan beslutade vi oss för att skaffa larm eftersom vi bor längst in på gatan med trädgården mot en skogsdunge. Dessutom har vi en flera meter hög granhäck på framsidan så eventuella tjuvar skulle kunna härja fritt. Därav beslutet att skaffa larm. Sagt och gjort. Vi fastnade för Sector Alarm som sålde in det genom att lova:

-Kopplat till SOS Alarm
-Fria utryckningar
-Väktare på plats inom 20 minuter
-Överfallslarm med koppling till polis
-Om exempelvis en fönsterruta krossats vid inbrott skulle väktaren åtgärda denna genom att antingen sätta upp en plywoodskiva eller ringa glasmästare.

Lät helt ok i våra öron.

Incident 1:
En sommardag för tre år sedan ringer SOS Alarm till Niclas på jobbet och meddelar att larmet gått i huset. Eftersom varken jag eller han var hemma ber vi Sector att rycka ut för att se att det inte är nåt djävelskap på gång. Kändes sådär att sitta kvar på jobbet när man eventuellt har inbrott hemma så både jag och Niclas sticker hem. Detta var när jag jobbade på Volvo i Arendal så det var en bit att åka. Niclas tar tåget så jag plockar upp honom vid pendelstationen. Fyrtio minuter efter larmet gått svänger vi upp på garageinfarten. Inomhus går larmet fortfarande, alltså har ingen väktare varit där. Vi kan konstatera att det i alla fall inte skett nåt inbrott utan att det är falsklarm.
Trettio minuter senare, alltså över en timma efter larmet gått ser vi en väktarbil på gatan. Nu skulle man ju kunna tro att vederbörande skulle göra den där kontrollen som utlovats, men icke. Han stiger inte ens ur bilen. Han vänder bilen ungefär fyrtio meter från huset och rullar sakta nerför backen igen. Rosenrasande springer Niclas efter och får till slut på väktaren. Förklaringen han får är att väktaren själv är från ett inhyrt väktarbolag, alltså inte Sectors egen personal, och har ett upptagningsområde från Kungsbacka i söder till Alingsås. Lycka till att vara på plats inom 20 minuter om han befinner sig i Kungsbacka.

Efter detta skulle vi ju sagt upp hela skiten. Niclas pratade med nån chef på Sector som ändå lyckades övertala oss att behålla larmet mot att vi skulle få det gratis i sex månader.

Incident 2:
Efter incident 1 började larmet gå lite titt som tätt och problemet satt i dörrmagneten som det var glapp i. Sector skulle skicka ut en tekniker som skulle komma första dagen på vår semester mellan 9-12. Dök han upp? Nej.

Nu äntligen har vi sagt upp larmet och för en tid sedan var det en snubbe här och skruvade ner allt.

Incident 3:
Slutnotan för att larmsnubben kom hit och skruvade ner utrustningen gick på 1100 spänn! När vi kollade banken häromdagen ser vi att vi av misstag betalat in 1100 kr samtidigt som det gått på autogiro. Igår när Niclas ringde till Sector och bad dem betala tillbaka pengarna kläcker tjejen i kundtjänst att avgiften för detta är 50 kr. Suck.

Alltså, jag har verkligen inget postivt att säga om Sector. Ett företag som får Telias kundtjänst att framstå som fullblodsproffs.

För några veckor sedan kom det en kille i slips och ringde på och ville sälja in ett larm. Han kom från Sector. Om han fick sina fiskar varma? Kanske lite.

(Ja, vi har nytt larm)