Idag ringde klockan strax efter sex och fredag innebär ju morgonspinning. Det sista jag gjorde på vägen ut var att slänga ner vattenflaskan i gymväskan. Väl framme på gymmet när jag skulle fylla på vatten insåg jag att den halvfulla flaskan jag slängt i väskan inte längre var halvfull. Den var tom. Jag hann tänka tanken "måtte vattnet runnit ut på handduken". Icke! Mitt linne, min tunika, min kjol och mina leggings var blöta. Linnet var så man kunde vrida ur det. Jippie.
Det var bara att bita ihop och köra järnet på passet, jag hade redan bestämt mig för att åka hem och duscha och byta kläder. När jag parkerat bilen på uppfaretn slår det mig att jag inte har mina hemnycklar med mig. Tur i oturen var källardörren öppen så jag kunde ta mig in där. Puh! Men när jag går upp för källartrappan och rycker i dörren in till köket är den dörren låst. Jag ringer i panik till Niclas och undrar varför han låst den dörren. Skäller nog lite samtidigt som tårarna rinner.
Som tur är har vi en dusch i källaren, aka spindelduschen. Ni kan nog räkna ut själva varför den heter så. Den är inte rolig. Under de 3,5 åren vi bott i huset var detta nog den tredje gången jag duschade i den. Samtidigt som jag duschar stoppar jag in kläderna i torktumlaren.
Vilken morgon! Nu är allt frid och fröjd. Ska bara ringa Niclas med min lenaste stämma.......
5 kommentarer:
jag tror han förtjäner lite mer mutor idag
mmmm... jag skickade henne till bolaget i stormen. =)
Fattar fortfarande vilken del av hjärnan som arbetar när jag får skäll för att en dörr (som skall vara låst) är låst. Eller hur allt detta blev mitt fel.
Tror inte vi killar har just den delen, faktiskt.
Niclas
Jag håller med brorsan här. Och efter det här inlägget kan det ju vara bra om ni börjar låsa källardörren också...
Hoppas att ni alla får en skön start på helgen! Själv så har jag några timmar kvar innan klockan slår hemgång.
Dörren är låst. Håll tummarna för att vi slipper smygdushande personer från stenkullen i källaren! Btw. Verktyg etc som hittas i källaren är av usel kvalitet... Nic
Jag förstår dig precis! Mitt i stundens hetta blir det lätt att rösten låter hård. Minns en gång när jag i panik ringde Anders för att det inte gick att låsa bilen. Jesper satt i vagnen och storgrät och jag var sen till en träff. När stackars Anders svarade var jag jättestressad, hade jag tårar i ögonen och skrek i falsett! Måste låtit kul när jag avslutade samtalet med (i arg falsett): Jag skäller igentligen inte på dig och glöm inte att jag älskar dig! Haha!
Skicka en kommentar