Alternativ pekbok

Var en sväng på Allum idag och uträttade ärenden. Slank in på Bokia och kollade lite barnböcker och fastnade för en pekbok av sällan skådat slag. Helskön!

Inbunden i skinnpärm

Lovisa spekulerar

Idag vid frukostbordet.

Lovisa: Mamma, jag tyckte det var så kul i Grekland!
Jag: Ja, det tycker jag också.
Lovisa: Jag vill åka dit igen!
Jag: Ja, men nu dröjer det nog ett tag innan vi åker dit. Det kostar väldigt mycket pengar att åka dit.
Lovisa: Jag har en idé! (Här sätter hon upp pekfingret i luften) Pappa kan gå till jobbet och göra mer pengar så kan vi åka till Grekland!!

När ska man börja snacka hushållsekonomi med sina barn?

Resan till Sunwing Makrigialos

En vecka när man jobbar kan verkligen sega sig fram men när man är på semester avverkas veckans dagar innan man hinner blinka. Och det var så det kändes med vår vecka på Kreta, innan vi visste ordet av var det torsdag och dags att bege sig till flygplatsen.

Veckans haksläpp: När våra vänner Linda och Christian med sina barn stövlar in i vår frukost på Landvetter och meddelar att de i ren lönndom bokat resa till exakt samma ställe. Lurifaxer där!

Veckans utmaning: Att flyga med Agnes i knät. Visst det blir billigare att flyga med barn som inte är 2 år fyllda, men har man en soon-to-be 1-åring som bara vill upp och gå är det en utmaning. Ditvägen gick väl bra då vi kunde ut och promenera i mittgången. Tillbakaresan vill jag helst glömma. Övertrött bebis på nattflyg är ingen hit, speciellt inte då vi fick onda ögat från så gott som alla medpassagerare som satt i närheten. Alla under 25. Ville egentligen bara snäsa "vänta till ni själva får barn!" Men så kom jag på att jag själv faktiskt suckat över småbarn på flygningar i mina dar.

Veckans lycka: Så fort Sunwingmaskotarna Lollo och Bernie visade sig sken Lovisa upp som en sol och snek åt sig en kram fort som ögat. Lollo och Berniesången (som sätter sig som Karlssons klister på hjärnan) sjöngs minst två gånger om dagen! Minst.

Veckans blötdjur: Lovisa åkte vattenrutschbanorna om och om och om igen. Efter ett tag behövde vi inte ens gå med upp utan hon sprang upp själv och så stod man nere i poolen och kollade läget. I slutet av veckan skulle jag lära henne att dyka från kanten. Först genom att sittdyka, vilket gick galant. Därefter dök hon sittande på huk men sen istället för att dyka med huvudet före slog hon över helt och gjorde som en kullerbytta ut i vattnet vilket hon tyckte var jättekul så istället för dyk blev det volter.
På torsdag börjar simskolan, tror nog att hon klarar förhandskraven med råge.

Veckans tråkighet: Att jag första dagen lyckades att dra på mig en klassisk AC-förkylning. Nästäppa och huvudvärk och bedövade smaklökar. Ingen hit. Dock repade jag mig rätt snabbt, måste varit whiskyn förtjänst. (Som jag inte kände ett skit av vad den smakade!)

Veckans insikt: Att man nuförtiden har lite annan fokus på semestrarna. Long gone är ryggläge i solstolen i mer än 30 minuter, istället är det rutschbanerace och strandlekar på agenden på dagarna. Men det är faktiskt skitskoj! Även om vi var där med Linda och Christian var det inte många gånger vi satt ner alla fyra för en pratstund för skulle inte någon bytas blöja på så var det nåt barn som behövde hjälp med att äta, ville bada eller behövde sova. Deras barn var inte på samma schema som våra barn, olika sov och mattider, men middag på kvällen försökte vi äta tillsammans i alla fall!

Veckans tennisvinnare: Niclas vann tennismatchen över Christian. (Försökte få Niclas att komma på några fler "veckans" till detta blogginlägg och denna var den enda han kunde komma på....)

Veckans pucko: Danskjäveln som satte sig precis vid Agnes vagn när hon låg och sov och tände på fetaste cigarren. Alltså, varför ska det vara så svårt att gå undan när man ska röka och förpesta tillvaron för oss ickerökare? Han hette säkert Preben.

Veckans glädjespridare: Personalen som hade hand om barnaktiviteterna. Mer engagerade och dedikerade personer får man leta efter. Trots att de kör på med samma schema vecka efter vecka verkar de har lika roligt ändå. De var riktigt duktiga på att sjunga och spela, spela teater och alla var verkligen jättegulliga med barnen. Två tummar upp!

Veckans missförstånd: Lovisa pratade med många av barnen i poolen men fastnade särskilt för en 6-årig kille från Stockholm. Jag frågade om hon visste vad han hette och fick till svar "Sven". Så i flera dagar gick vi "titta där är Sven", "ska du bada med Sven", etc. Sen visade det sig att han inte alls hette Sven utan Arlo. Haha!

Maten: Det var buffé vid frukost, lunch och middag. På kvällarna när det var middag var det olika teman varje dag; grillbuffé, grekisk buffé, tex mex och asiatiskt tema. Jag tyckte att det var bra mat, det fanns mycket att välja på och det var rent och fräscht. Nackdelen skulle väl vara själva atmosfären, det blir ju lite stimmigt när så många ska äta samtidigt som det pågår nån barnshow eller minidisco.
Det är ju givetvis mysigare att sitta på en grekisk taverna med zorbamusik som bakgrundmusik, men med små barn resonerade vi så All Inclusive är rätt bekvämt. Vill egentligen inte tänka på scenariot där man först ska hitta en lämplig restaurang, helst med barnstol, vänta på att få beställa, tjata på Lovisa att inte dricka upp all dricka innan maten kommer in (som man själv fick höra när man var liten, haha!), hålla tummarna att barnen ska vara lugna så de inte stör de andra gästerna som kommit dit för att avnjuta en middag i lugn och ro. Nej, ni hör ju. All Inclusive på Sunwing tillsammans med tre miljarder andra barnfamiljer passade oss fint.
Och man kunde ju sitta ute på terassen, vilket var helt ok. Utsikten gick inte av för hackor.

Och så "några" bilder.....

After Beach med Lollo, Bernie och alla goa Vingvärdar

Agnes blev under semesterveckan jätteduktig på att äta själv...

...även om det ser ut som all mat hamnade över allt än i munnen!
(Bad om ursäkt till personalen typ varje gång vi ätit)

Agnes trivdes alldeles förträffligt i sin nya badring

Agnes favoritleksak - alla kategorier!

Docksulkyn var också poppis!

Agnes har mysstund på den gigantiska kudden

Agnes tittar fascinerat på barnshowen om de tre björnarna

Fun & Splash i poolen

Finn ett fel!

Goa Lovisa badar i havet, som för övrigt var kristallklart!

Oinbjuden gäst på vår terass

Fint försök till familjefoto. Bländade av solen och en som petar näsan... 

Lovisa "in action"

Redo för en dag på stranden

Lovisa spexar

Lovisa på väg till Miniland med Emma och Bernie. Fantastiska Emma som kom ihåg
namnen på så gott som alla barn!

Även Niclas snek till sig en kram av Bernie

En något suddig bild på mig och min goa stora lilla tjej

Utsikten från vår terass.

Utsikt från restaurangens terass

Utsikt över ena poolområdet

Lillprinsessan

Storprinsessan tycker att lillasyster också ska klä sig som en prinsessa. Hur ska detta sluta?

Kommer själv ihåg hur jag själv klädde ut min lillasyster när vi var små. Kul var det! Undrar om Emma också tyckte det...

Midnattsloppet - I did it!!

Jag tror att det var i juni som jag i ett svagt ögonblick anmälde mig till Midnattsloppet, en löparfest i Göteborgs innerstad, med en bansträckning på 10 km. Tänkte att det skulle vara en morot för att komma igång med löpträningen på riktigt och inte bara springa nån gång ibland, alltså en gång i månaden. Max.
Så under semestern dissade jag gymmet till fördel för löparspåret. Ett tag var jag ute varannan dag på sträckor från 5-7 km. Men så en dag i slutet av juli sprang jag 8,5 km och kände då att det skulle gå att springa bara 1,5 kilometer till. Så två dagar senare satte jag milen! För första gången i mitt liv hade jag sprungit en mil. Tio kilometer. Tio tusen meter. En prestation som jag är mer än nöjd med!

Från att alltid ha hatat löpning blev det hela nu en sport, dvs en utmaning att hela tiden förbättra tider. Och med rätt musik i öronen var det helt plötsligt inte så tokigt längre.

Inför Kretaresan packade jag träningskläder och löpardojor och hängde på låset på gymmet första morgonen. Till min stora besvikelse var det enda löparbandet upptaget så jag fick börja med 20 minuter på crosstrainern, men när löparbandet blev ledigt avslutade jag med ynka 3,5 kilometers löpning. Sen åkte jag på en rejäl AC-förkylning och hämtade mig inte förrän sista dagen men då var gymmet stängt, så jag fick helt enkelt förlita mig på att "vila i form" skulle funka för min del.

Så kom lördagen den 25/8 och hela dagen gick jag och hade lite småångest över kvällens utmaning. Tänk om jag skulle komma sist? Tänk om jag skulle få repet? Eller som i min dröm, bli omsprungen av snubbar med rollatorer och benproteser?
Men när jag kom i löpartajtsen, undertröjan, den blå tävlingströjan, snörat på mig skorna och kollat min låtlista på Spotify kände jag mig ändå rätt taggad och intalade mig själv att det skulle handla om lite mer än en timma av mitt liv och att det bara var att bita ihop!
När jag och mina löparkumpaner hade parkerat nere vid Järntorget hade nervositeten kommit över mig så jag var tvungen att "nervöskissa" i en buske.

Väl uppe vid start och målgång var det ett myller av människor som trotsat regnet som vid det här laget öste ner. När vi lämnat in våra överdragskläder och så käckt fått på oss varsin orange Stadiumkasse för att hålla oss torra kissade vi en sista gång på de uppställda bajamajorna och gick sen upp till vår startfålla.

När det var dags för oss att starta hade regnet avtagit och första kilometern kändes helt ok. Andra och tredje likaså. Vid fjärde kilometern kom en rätt dryg uppförsbacke som jag gick lite i, men i det stora hela sprang jag hela vägen och det är jag nöjd över!
Men efter 7 km kom uppförsbacken med stort U, backen från Djurgårdsgatan upp mot Masthuggskyrkan. En dryg kilometer innan denna mördarbacke vred väderguden på kranarna rejält däruppe i det blå, himlen öppnade sig och regnet vräkte ner! Det fanns inget annat alternativ än att gå i rask takt upp mot kyrkan, men jag kompenserade genom att släppa på som bara den i backen ner till Stigbergstorget och här uppmätte jag en topphastighet av 2,54 min/km. Haha!

När det var en kilometer kvar, dvs nästa hela Linnégatan upp fanns det inte på kartan att sakta in, eftersom gatan kantades av åskådare (och deltagare som redan gått i mål för längesedan) som hejade på och klappade händer. Här sprang jag förbi en hel del som vid det här laget hade stannat av och börjat gå. När jag hade ca 150 meter kvar till mål satte jag in en spurt och kände mig som att jag vann hela loppet när åskådarna vid målgången klappade händerna under stort jubel!

Aldrig förr har jag blivit så glad för en medalj som efter målgången. Och aldrig har en banan smakat så gott.
Om jag ska springa nästa år? You bet!
Om jag fortfarande tror att Göteborgsvarvet är omöjligt? Nä, inte helt, men det krävs betydligt bättre förberedelser. 2014 kanske?

Middag och krukförsäljning

Har varit i Sandared och ätit middag och umgåtts med familjen. Kusinerna från Skövde, som förresten inte bor i Skövde längre, utan sen en vecka tillbaka i Töllsjö, var också där så det var minst sagt full rulle.

Efter middagen gick barnen ut och när vi kikade ut efter en stund hade de rivit ut mormors/farmors hela krukförråd och skulle starta försäljning av dessa. Tror de tjänade en hacka efter att morfar/farfar varit där för de kom in med en slant var alla tre. Intressant vad morfar/farfar skall göra med krukorna.

Förresten, det kommer sammanfattningar av såväl Kretaresan som Midnattsloppet. Snart.