På lördag gifter sig en av mina bästa vänner och redan innan inbjudan damp ner i brevlådan grunnade och funderade jag på vad i all sin dar jag ska ha på mig. Att springa runt i affärer och prova klänningar utan att hitta klänningen med stort K var jag inte så värst intresserad av så jag började surfa på nätet för att se om det fanns något som jag letade efter. Var inne på de större webbutikerna utan att hitta något som intresserade mig. Av en slump hittade jag sajt där de syr upp klänningar på beställning. Jag hittade en klänning som jag trodde skulle funka så jag fyllde i mina mått och höll tummarna att det skulle vara värt pengarna. Och att den skulle hinna fram i tid och inte fastna i tullen.
Drygt två veckor efter beställning plingade det på dörren och klänningen var här. Spännande! Färgen var jättefin, blev positivt överraskad av att den hade insydd BH, fin drapering på framsidan. Säger sen som Tony Irving: MEN! Längden var helt fel för mig, tantlängd som slutade på halva vaden. Sen var det en söm mitt på höften och magen där det var en massa rynk vilket gjorde att mina höfter såg gigantiska ut samt att det faktiskt såg ut som jag hade en bebisbula. Inte bra. Särskilt inte eftersom jag faktiskt börjar få fason på figuren efter att ha gått ner 12 kg sen i februari.
Vad göra?
Jo, förra veckan på måndagen fick jag numret av en sömmerska som skulle vara duktig. Var där och lämnade in den på tisdagen och sömmerskan, en rysk kvinna, förstod precis vad jag ville ha gjort. Redan på onsdagen var klänningen färdig och den blev så bra! Jag fick en helt annan silhuett efter att hon tagit bort rynket på höfterna, kapat längden och tagit bort tyg i kjolen.
Så nu kan vi gå på bröllop!
Ungefär som dessa brudtärnor kände jag mig när jag provade klänningen för första gången.
Om ni vill ha er ett skratt så kan ni googla "Chav wedding". Bah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar