Barn nr 3

Innan Lovisa och Agnes kommit till världen var jag nog rätt säker på att jag ville ha tre barn. Två rätt tätt och sen en liten sladdis, precis som det var när jag själv växte upp. En lagom stor familj som fortfarande får plats i en vanlig bil.
Jag kan nu till 99,9% påstå att jag gjort mitt när det kommer till barnafödande. Det blir ingen mer gång. Själva graviditeten hade jag kunnat gå igenom utan att blinka. Trots svullna fötter och foglossning stormtrivdes jag som gravid, jag kände mig väldigt vacker. (Möjligtvis med undantag från de sista veckorna när man ser ut Svullo och frustar som en brunstig valross bara man ska knyta skorna, vända sig i sängen eller resa sig upp).
Är kanske inte lika positivt inställd till själva förlossningen eftersom jag har två rätt tuffa förlossningar bakom mig som slutat i akuta snitt. Men tydligen får man om man vill, försöka sig på en vaginal förlossning, även om man har två snitt bakom sig. För jag är förbaskat nyfiken hur det är att föda barn "på riktigt". För ni vet väl att man egenligen inte fött barn om man blivit snittad?

Idag var jag barnvakt åt våra goda vänners son, Oskar, så jag fick prova på att vara trebarnsmorsa i sisådär fyra timmar. Vi travade iväg till lekplatsen; jag, Lovisa, Oskar och Agnes. Det började bra med Lovisa och Oskar som höll varandra i handen. Jag körde vagnen med en sovande Agnes. När vi kommit en bit på vägen ville Lovisa springa i förväg så hon pep iväg som en avlöning. För att hänga på fick jag ta upp Oskar på axlarna (Han är snart två år, så det var ingen 11-åring jag baxade upp) och raska på för att se vart Lovisa tog vägen. Vagnen rattade jag med ena handen och med den andra höll jag tag i Oskar. När vi kommer ikapp Lovisa blir hon avis och vill också rida på axlarna...
Väl framme på lekplatsen vill en unge gunga, den andra gräva i sanden och den tredje har vaknat och ligger och vrålar i vagnen. Puh!

Så nej, barn nr 3 är inte så aktuellt.

Oskar var väldigt fascinerad av Agnes. Tills det att hon fick tag i hans hår med sina små
svettiga händer......

PS: Ska tillägga att Oskar var hur lätt som helst att passa, så det var ju verkligen inte pga honom som jag fick insikten att trebarnsmamma inte är en titel som jag vill ha. Sen är det ju lite annorlunda att ha hand om andras barn, man är liksom "på tårna" på ett helt annat sätt när det inte gäller ens egna barn.