Nytt vardagsrum

Idag var dagen jag väntat länge på, ut med det gamla och in med det nya. Fast egentligen blev det ju faktiskt "ut med det nya och in med det gamla" eftersom soffan som vi gjorde oss av med var nyare än soffan vi tog in.

Vi tar det från början. Den gråa divansoffan, som hade två år på nacken, var helt enkelt inte gjord för vårt vardagsrum. Den tog upp halva rummet, det blev trångt och kakelugnen kom inte till sin rätt. Att vi inte insåg det innan vi köpte den är för oss en gåta. Nåväl.

Min syrra har länge haft en soffa ståendes hemma hos våra föräldrar. En soffa som inte fick följa med till hennes och Calles gemensamma lägenhet. Så istället för att den skulle hamna på tippen, fick den nytt hem hos oss i Lerum. 

När soffan väl var på plats med alla kuddar och attiraljer började vi grunna på det där med fåtölj. Vi hade spanat in en öronlappsfåtölj på IKEA men tog en sväng ut på Blocket för att kolla vad som fanns. En annons som vi fastnade för var på två beiga 50-talsfåtöljer. Annonsen hade legat ute i 10 minuter så annonsören fick en smärre chock när jag ringde och frågade om fåtöljerna fanns kvar eftersom han inte ens fått bekräftelsemailet från Blocket att annonsen publicerats. Det gäller att vara snabb om man ska ha nån chans, har man ju hört.

Så efter middagen stack Niclas iväg ner till Guldheden för att tjacka två fåtöljer för 1300 kr. Som hittat! (Fåtöljer på IKEA skulle kostat 3000 så nu TJÄNADE vi ju på att inte köpa den, vilket betyder att jag kan köpa nya gardiner och en ny pläd. Tjejmatte it is!)

Kan redan nu konstatera att det känns så mycket mysigare, luftigare och hemtrevligare. Nu gäller det bara att komma på en massa bra förklaringar till varför man skaffade en vit soffa när man har två småbarn.