Nygamla stövlar

Imorgon ska vi på begravning så jag tänkte i veckan att jag ju får ta fram mina gamla svarta stövlar med klack som jag köpte för dyra pengar när vi bodde i London. Inhandlade i en alldeles speciell affär som specialiserar sig på skor som är lite bredare och passar oss som är välsignade med ankfötter som är lika breda som långa. Inte nog med detta, jag är även utrustad med högra vrister och muskulösa vader (låter bättre med ordet muskulösa än stora) så att shoppa stövlar är liksom ingen walk in the park.

Vad jag dock förträngt (skyller på amningshjärna) är ju att stövlarna sett sina allra bästa dagar, de har ju ändå 8 år på nacken. Ena sulan har spruckit, båda dragkedjorna är sönder och de är allmänt slitna. Så jag stack ner till skomakaren på torget och drämde upp stövlarna på disken och frågade "är det kört för dessa?" 

Skomakaren såg en aning skeptisk ut, tog fram sitt block och började vända och vrida på stövlarna samtidigt som han plitade ner allt som behövde åtgärdas. Han stod där några minuter och kläcker till sist att det som han behövde göra skulle kosta 850 spänn men bara för det var så mycket som behövde göras skulle han ge mig rabatt. Späschöll prajs! Inte illa. Han sa att han kunde fixa till stövlarna så det blev som nya för 600 kr.

Samtidigt som jag nog tycker att 600 kr är en smula mycket för ett par gamla stövlar så kände jag att jag aldrig kommer hitta stövlar som dessa, i alla fall inte på ett par dagar, om jag inte kastar mig på ett plan till London så jag sa "kör till!"


Idag fick jag hem mina stövlar och jag skojar inte, de ser helt sprillans nya ut! Det var Niclas som hämtade dem, men nästa gång jag är nere på torget ska jag personligen gå in till skomakaren och berömma honom.