Barnens dag och försvunnen klubba

 Idag var jag hos frissan och fixade till utväxten och klippte mig. Skönt att få känna sig fräsch i håret inför stundande fysiska utmaningar..... Niclas ville inte att jag skulle åka iväg ensam IFALL att det skulle hända nåt, typ som att vattnet skulle gå eller att värkarna skulle sätta igång. Så imorse satte vi av allesammans från ett regnigt Lerum till ett ännu regnigare Alingsås. (Regnet avtog som tur var!)

Idag var det Barnens Dag i Alingsås, vilket ju var väldigt passande eftersom det tar sisådär tre timmar för mig att fixa barret hos frissan. Så medan jag blev ompysslad av Anna på Salong Diva ägnade sig Lovisa och Niclas åt ponnyridning, godisregn, hoppborg och andra roliga aktiviteter. Niclas passade även på att ta med Lovisa till frissan så hon också fick klippt sig. Hon har ju mina hårgener så håret växer som ogräs plus att det är ofantligt tjockt....... (återkommer till tjockleken på hennes hår lite längre ner i inlägget....)

Finaste tjejen i page och ansad lugg.
Här är hon dock nyduschad så hårfärgen hon fick i luggen får ni låtsas att ni ser.

Direkt efter Alingsåsvändan tog vi en sväng till Sandared för att hälsa på mormor och morfar. Arne, min morfar, är hemma på permis från sjukan denna helgen så vi passade på att säga hej till honom och Inga-Lill också. Dock är han inte så pigg så Lovisa, Niclas och pappa gick hem före mig och mamma för att titta på fotboll på TV. På vägen hem fick Lovisa en klubba som lördagsgodis och när jag och mamma kom tillbaka visade det sig att klubban Lovisa fått var puts väck. Niclas och pappa hade letat överallt, lyft på alla kuddar i soffan, tittat under soffan och på lite andra ställen.
När vi som bäst sitter och tittar på fotbollen utbrister Lovisa: "Titta, här är klubban!" och pekar på håret. Då har klubban fastnat i håret på henne och ingen har märkt nåt på, tja cirkus en halvtimma! Tecken på att man har en riktig hästman?!?!

GRAVIDSTATUS: Jag mår illa och har lite molande värk. Mådde inget vidare i bilen hem, men efter att ha sovit i en timma känner jag mig fine igen. Fötterna och fingrarna är svullnare än någonsin. Igår träffade jag min kusin som varit och cyklat runt i Afrika i två månader, han tyckte mina fötter såg ut som elefantfötter! Haha! Till och med Niclas Crocs börjar bli lite tajta........

Säger som Caroline af Ugglas: Snälla, snälla, snälla........