På söndag morgon steg vi upp vid femsnåret för att infinna oss på Landvetter strax efter halv sju. Då hade jag sovit i dryga tre timmar efter den total urladdning det var att springa Midnattslopp på Göteborgs gator (inlägg om den kvällen kommer).
Slumrade av och till på planet ner och vaknade då och då av att jag blev torr i munnen eftersom jag sov med den öppen. Fin syn!
Planet var inte fullbokat så vår näst sista flygtur med Agnes i knät blev istället till att hon fick ett eget säte. Puh!
Våra dagar har kantats av frukost med färskpressad apelsinjuice på balkongen, bad i pool eller hav, promenader till Mercadona för inköp av mat och dryck, siesta på takterassen, promenad upp och ner för alla backar, smörja in oss själva och barn med solkräm, byta badkläder på barn som badat så länge att de fått blå läppar, restaurangbesök eller grillmiddag på takterassen. Som ni förstår har det inte gått någon nöd på oss.
Vädret var helt ok. Visst det regnade och åskade ett par gånger men inte mer än att man kunde sola och bada på dagarna. Vissa dagar var det mulet, men det gjorde inget då det faktiskt var skönare för barnen med en sol som inte gassade.
Två av kvällarna var vi ute med tjejerna på restaurang. Jag hade laddat upp med mutor i form av russin om det skulle skita sig med uppförandet. (Vi var dock noga med att utse en restaurang som inte var för fancy med vita dukar). Tjejerna satt som ljus och uppförde sig exemplariskt båda gångerna. Första kvällen beställde vi in calamares som Agnes aldrig smakat förut och efter första tuggen utbrister hon "SUPERGOTT!".
Sen kom jag och Niclas på oss själva med att förmana tjejerna att inte dricka upp all dricka innan maten kommit in, precis som våra föräldrar gjorde när vi var utomlands i Bibione på det glada 90-talet. (Själva satt de och pimlpade vin och öl)
På fredagen när farbror Krille, eller Klirre som han numera kallas då Agnes hade det lite svårt med bokstäverna, jobbat klart kom han ner till oss i Santa Pola och tog hand om tjejerna på kvällen när jag och Niclas gick ut och åt på tu man hand. Vi gjorde det dock lätt för honom och nattade Agnes innan vi gick. Och när vi kom tillbaka var Lovisa fortfarande vaken.... Just snyggt barnvakteri! :-)
Utsikten från balkongen är helt fantastisk. (Landremsan rakt fram över havet är Torrevieja)
Till lägenheten hör även en stor takterass där vi trivdes gott. Här fanns grill, hängmatta, matbord, loungegrupp, madrass för siestor, solstolar och en stereo.....
....och på stereon kunde man spela så här förnämlig musik! Hej 90-tal!
Alltså, de här två donnorna... Mitt hjärta svämmar över av kärlek för dessa två. Så roliga, finurliga, härliga, envisa, temperamentsfulla, och alldeles alldeles underbara!
Det dracks en och annan Fanta Lemon. Lätt det godaste läskeblasket, som jag faktiskt bara dricker när jag är utomlands. Finns det ens här hemma?
Tjejerna tittar på utsikten
Poolerna som tillhör lägenhetskomplexet. Här kämpade Lovisa på med simningen och i mitten av veckan struntade hon i puffarna och simmade utan på det allra djupaste!
En och annan backe var det i Santa Pola. Märkbart då lägenheten låg högst upp på en av kullarna. Men det var ändå nära till såväl matvaruaffär som till stranden.
Och så en egobild på min rätt så schyssta solbränna som kändes som den ramlade av nånstans i säte 27D på flygplanet....
Om majsen är för varm att hålla med fingrarna.....
...går det alltid bra att äta den utan!
En glimt av strandpromenaden
På lördagen, dagen innan hemfärd, drog vi allihopa, farbror Klirre inkluderad, till Aquopolis i Torrevieja. Här fanns en massa vattenrutschkanor, några mer våghalsiga än andra, vågbassäng, bubbelpooler och en massa roliga vattenlekplatser för barn. Jag och Lovisa höll oss mest i vattenrutschkanan med de gula uppblåsbara ringarna (som ni ser på bilden nedan)
Lovisa satt fram och jag bak och hon hakade fast sina armar i mina ben och ner gick det i en väldans fart! Jag blir lite barn på nytt på sådana här ställen kan jag erkänna....
Som avslutning på ett fem timmar långt besök tog jag och Krille ett race i en av vattenrutschbanorna. Han vann. Revansch nästa år?
Lovisa, en poser av rang....
...medan syrran är helt ointresserad av att vara med på bild!
Resan hem gick bra, när vi väl kommit på planet.... När vi kom till gaten och skulle boarda planet hivade jag fram de gamla boardingkorten som jag lagt ur min väska i lägenheten, men som Krille när han städade lagt i igen. Så där står vi vid gaten med två trötta barn, en vagn som skall plastas in och utan boardingkort. I ren panik börjar jag rafsa igenom väskan medan flera scenarier om att vi inte kommer med planet spelas upp i mitt inre. Killen vid gaten börjar då skriva våra boardingkort för hand vilket tar sin lilla tid. När han är inne på det fjärde och sista hittar jag boardingkorten. Bakom innerfickan i väskan. Snacka om ostrukturerad igenomrafsning. Jag sa inget.
Hej då Santa Pola! På återseende!
Perfekt flygväder och en pratglad pilot gjorde att vi fick se Menorca, Ibiza, Mallorca, Marseilles och Mont Blanc från luften.
