Häng med syrran och bal

Tog en spontantur till Borås efter dagishämtning idag. Parkerade hos syrran och sen tog vi en promenad till Stadsparken där det var en salig röra av chiffong, smokingar, paljetter, volanger och kameror som fyrades av till höger och vänster; alltså studentbal för årets avgångselever från Bäckängsgymnasiet. Vår lillkusin Anna var jättefin; tjusig klänning och elegant håruppsättning. Coolast var nog tjejen med 1800-talsstass med kjol i spets, krinolin och tidsenliga mamelucker under. Djärvt! 

Men var upphaussat det är med studentbal nuförtiden. Back in the days när jag var på bal var det ingen stor skara som tittade på vår entré. Nu skall eleverna gå flera hundra meter längs med en gata som är kantad av hundratals åskådare. Och den ena transporten är vräkigare än den andra... Modet är ju lite annat också; stilrenare! 

Mormor & morfar och Farmor & farfar

I fredags åkte tjejerna till mormor och morfar i Sandared. Agnes och morfar blev bundisar och höll varandra i handen på promenad runt huset och läste som vanligt pixiboken om grisen Hubbe. När Agnes somnat satt Lovisa under en filt med mormor och åt popcorn och vindruvor medan de tittade på Let´s Dance.

På lördagen var de på Borås Djurpark och tittade på alla djuren - såklart - men även lek på lekplats och korvgrillning stod på schemat. Utschasade somnade de sen i bilen på väg tillbaka! 

På sena eftermiddagen kom vi på grillmiddag och i bilen hem sa Lovisa: "Vad trevligt vi hade det när vi satt och åt vid bordet!" 

Förra helgen fick tjejerna följa med farmor och farfar till torpet där de fick springa omkring barbenta i sommarvärmen. Agnes luktade på blommor och Lovisa fångade grodor som hon sedan förvarade i en balja med vatten. De åt pinnglass och badade i poolen och på kvällen fick Lovisa vara uppe och titta på "stora Melodifestivalen".

Våra tjejer har världens bästa mor-, och farföräldrar! Alla barn borde få ha personer som er i sina liv - att få komma till och bli bortskämda för en stund. 

Jag själv har väldigt fina minnen från min barndom; att få sova över hos mormor och morfar och dricka cider och äta ostbågar, att farmor läste Gud som haver på sängkanten när jag låg i de sträva linnelakanen i den gråröda bäddsoffan, att jag bara var sex år när farfar lärde mig spela schack, hur morfar visade hur man bäst agnade när vi skulle fiska vitling på Malö, att morfar och jag spelade kort och jag förfasade mig över att morfar kallade knektarna för staketpissare, att jag fick följa med mormor och morfar till Rhodos när jag gick i 1:an, att jag och brorsan åkte med dem på julmarknad till Lübeck när jag gick i fyran, att farmor alltid hade sin folkdräkt på sig på högtidsdagarna. Detta är en bråkdel av de minnen som jag bär med mig från min barndom och jag vet att mina tjejer håller på att skapa sina med sin mormor och morfar och farmor och farfar. 

En extra kram till mormor och farmor på Mors dag!

Antar att farfar har ett finger med i spelet när det gäller den här utstyrseln....

Uppvaktad på Mors Dag

Idag åkte Niclas och Lovisa och sprang ärenden. Och som av en händelse kom de hem med blommor och paket! En vacker hortensia (som jag bara måste vattna!!) och i paketet gömde sig en väldigt fin tunika. Han kan, min man! 

Medan Lovisa och Niclas var iväg begav sig jag och Agnes ut på promenad med dockvagnen. 

Brännboll och After Work

Idag åker jag tåg till jobbet, sitter i skrivande stund i Stenkullen och väntar på pendeln. Ikväll är det AW i Göteborg med maken och gamla kollegor till honom. Men dessförinnan ska det spelas brännboll med jobbet! Tävlingsdjävulen har väckts inom mig. Runda eller platta slagträet? Chansa för att få en varvning? Herregud, har inte spelat brännboll sen högstadietiden!

I eftermiddag åker tjejerna till Sandared och får gunst när föräldrarna drar ut på stan. Igen. Börjar bli en vana detta....

Trevlig fredag på er!

Sockerbröllop

Igår firade vi vår sexåriga bröllopsdag genom att åka in till stan och checka in på Hotell Svärföräldrar! En stor svit med tre rum och kök och ett badrum med badkar.

Valet av restaurang föll på Puta Madre en mexikanskinfluerad restaurang med inredning från 20-talet; udda stolar, tallrikar, glas och bestick. Dessutom är serveringspersonalen är klädda i tidsenliga kläder. Som mexikansk restaurang hade de en diger tequilalista, men av förklarliga skäl kan jag inte dricka det längre efter några fadäser på det sena 90-talet....
Hur som helst, det var en ren fröjd att läsa dryckesmenyn som var gjord som en tidning. Detaljer! Så snyggt!

Maten var helt ok, jag valde lime- och tamarindmarinerad hummer slungad med apelsin, tomat, lök, jalapeno och koriander till förrätt och till varmrätt blev det halstrad tonfisk som rullats i svartpeppar och rosépeppar på en bädd av salsa gjord på rostade tomater, oliver, kapris och oregano. Till det serverades en camotepuré toppad med rostad majs.
Dessutom blev det en passionmojito, hur god som helst!

Dessert blev det hemma i TV-fåtöljen framför Eurovision, som bara en av oss fullföljde....(se bildbevis nedan) På vägen från restaurangen inhandlades en bytta Ben & Jerrys cookie doughglass. Det är ju ändå sockerbröllop vi firar.....

Blev visst nåt fel på formatet på den här bilden, min man är inte så satt i verkligheten, haha!

Och så några bilder från den där dagen för sex år sedan när vi blev herr och fru, hade en hejdundrande fest för nära och kära och dansade hela natten lång!

Barnledig helg

I eftermiddags hämtades tjejerna av farmor och farfar för avfärd mot torpet. Jag och Niclas har en bröllopsdag att fira här hemma, men det först imorgon kväll då vi ska äta på restaurang och sen rumla vidare ut på stan. (Eller så åker vi hem och kollar Eurovision)

Men på dagen imorgon ska jag till gymmet på dubbla pass; dagen till ära hålls det schlagerpass och det kan man ju inte missa!

Räkor och öl avnjöts på altanen i den ljumma sommarkvällen nu ikväll. Äntligen är den här; sommaren!

Radio. Igen

Varje morgon när jag sitter i bilen till jobbet hålls en tävling i Mix Megapol som går ut på att man får ringa in och svara på tre frågor. Det gäller att ha fler rätt än sin motståndare, men man tävlar i helt olika kategorier. Varje morgon brukar jag nåla de flesta frågor och suckar för mig själv "Kunde han inte det?!"

Idag var jag ju bara tvungen att ringa in själv. Samtidigt som signalerna går fram ångrar jag mig, men jag lägger ändå inte på. Min motståndare svarar rätt på två frågor så det gällde att nåla alla tre för att vinna. Och mycket riktigt, det gjorde jag.

Ibland brukar det vara riktigt fina priser, tex övernattning på Clarion Hotel Post, brunch på Incontro, nån gång har det till och med varit en natt på Vann Spa. Tänkte ju att har jag tur så vinner jag en övernattning vilket skulle passa fint till helgen då vi är barnlediga och firar sexårig bröllopsdag.

Vad jag vann? Presentkort på 500 kr på Triumfglass. Så nu vet ni var ni hittar oss i helgen. I Sävedalen slickandes på varsin glass. ;-)

Skämt åsido, det blir restaurang på lördagkvällen. Övernattning får vi ta en annan gång, priserna är så upptrissade i och med Göteborgsvarvet. Känns liksom inte försvarbart att pynta 2000 spänn för en hotellnatt...

Sean Banan och milstolpar

Idag vid lunchtid stuvade jag in tjejerna i bilen. Lovisa hade dagen till ära på sig sina glittriga dojor som hon valt ut alldeles själv i London, hon ville ju se fräck ut när hon skulle se och lyssna på Sean Banan som dagen till ära uppträdde på Niclas jobb på ett kundevent. Barnen var förväntansfulla, och kanske en och annan förälder också!

Säga vad man vill om Sean Banan, men snacka med barn och förmedla ett budskap det kan han! Det märks att han tycker om det han gör, han tar sig tid med barnen och har inga divafasoner för sig. Han tog sig tid att ge ALLA barn autografer efteråt. Han skojade och "haj-fajvade" med ALLA barn med ett leende på läpparna. Sen att hans musik inte är grammismaterial direkt, det är ju ingen nyhet, men barnen tycker om det! (Men jag ska inte sticka under stol med att jag själv ibland nynnar hans låtar....har ju till och med en låt i min jogglista!)

Den här lille godingen fick jag klämma på idag, min kompis Lindas senaste tillskott. Nu har hon triss i gossar! I cirka en sekund fick jag en enorm längtan efter en liten bebis. Niclas såg mest förskräckt ut och tyckte att Linda skulle ta tillbaka honom innan jag fick några idéér. Och det gjorde hon, fast först EFTER att han kräkts ner hela min axel....

Agnes kunde inte bry sig mindre om Sean Banan, hon tyckte mer om att köra bil, äta äpple och sitta på pappas axlar.

Storkusin Gustav var där och diggade och stod längst fram! Lycka! Han var helt till sig första gången Sean Banan "haj-fajvade" honom, det blev en gång till. Och som grädde på moset; han fick sjunga med i "Sean den förste banan" när mikrofonen sträcktes fram.

(Nej, Lovisa suger inte på tummen, hon bara tenderar att göra så när hon är lite nervös..)

Lycka är att få en kram av idolen Sean Banan.

Och lite generad blev hon allt när han skrev "Sean Banan hjärta Lovisa" på T-shirten...

Det tar på krafterna att skaka rumpa...

Sen några andra sensationella saker som hänt den här helgen; riktiga milstolpar!

1. Igår lärde sig Lovisa att cykla utan stödhjul. Än så länge bara på gräsmattan, men ändå! Vi är så stolta över henne att hon idogt fortsätter att öva trots att tårarna stundtals sprutar för att hon blir arg och otålig. (Vem hon fått det ifrån? Ingen aaaaaning.....)

2. Har lärt sig säga R! Den här helgen har hon övat, övat och övat och nu ikväll, strax efter 21 kom hon ner helt lyrisk. Det fullkomligt lyste i ögonen på henne. Stolt tjej!

God morgon...

...önskar jag och tjejerna! 

Far i huset har redan åkt till jobbet där vi joinar honom senare då det vankas event med självaste Sean Banan!

Men nu: äggfrukost

Agnes äter vindruvor med sked...

2013 års vitsippefotografering

Idag fick jag äntligen tummen ur och tog med mig tjejerna ner till en gräsplätt nere vid Aspen som vid den här tiden på året fullkomligt svämmar över av vitsippor. En plats som jag "hittade" när jag var mammaledig med Lovisa 2009. Då parkerade jag henne på en filt och knäppte av hundratals bilder och efter det har det blivit lite av en tradition att fota där. Och såklart iklädda de klassiska "pippitröjorna".

Det var verkligen i grevens tid vi åkte dit eftersom många vitsippor redan blommat över.

Kan ju uttrycka det så här: Jag beundrar verkligen de fotografer som fotar barn. Mitt tålamod började tryta redan efter de första tio klicken. Agnes är inte lika fotovan som sin storasyster, som flinar upp sig så fort hon ser en kamera. Agnes är desto mer svårflörtad, men det gäller ju inte bara fotografering utan andra saker också!

Ok, lite bilder då....

2009

2009

2010 - varför skulle hon ha mössa på sig? 

Jo, systrarna är nog ganska lika ändå....

2011 - snacka om posing!

2011

En av bilderna som de lyckades se glada ut båda två

Annars var detta foto ett signum över förra årets fotografering...

Och så till årets bilder!

Man kan säga att Lovisa "work the camera"!!

Agnes sprang mest omkring....

...men några bilder lyckades jag knäppa medan hon satt still!

Lovisa är alltid redo för att vara med på bild. Agnes - not so much!

Plättstekning pågår!

Är hos mormor och morfar i Sandared och hälsar på. Mormor och Agnes fixar lunch. I eftermiddag kommer Ding-Ding (Agnes benämning på min mormor Inga-Lill) och min moster på fika.

Tadaa - sängen är klar!

Då var Den stora sängen klar!
Kostnad: 347 kr (270 för virke och 77 kr för tyg) Madrass och färg hade vi hemma redan.

Bakom sängkappan, alltså under sängen har vi förvaring av urvuxna barnkläder och bebisleksaker som eventuella framtida kusiner kan få glädje av.

Nu ska bara skötbordet väck och sen är bebisrummet ett minne blott!

Vårfint i lekstugan

Ledig dag idag. Igen! Och vilket härligt väder det har bjudits på. Niclas, som också var ledig, har fixat med Agnes anti-trilla-ur-sängen-skydd. Det är färdigmålat och ska bara monteras. Och det lär ju fylla sin funktion. Imorse vid femsnåret hörde jag hur Agnes gnydde till och därefter hördes en duns. Och därefter ett vrål. Trots att jag bullat upp med kuddar under madrassen. Kom in i rummet och möttes av en rätt komisk syn. Ni vet ett sånt läge där man inte får skratta men ändå inte kan låta bli. Hon hade ramlat rätt ner i docksängen och låg och sprattlade med benen och rumpan i vädret! Stackarn! Hon somnade om rätt snabbt dock och srände till med sovmorgon till 8.30. Då hämtade jag henne för hon gick inte ur sängen själv. ..

Medan Niclas snickrade städade jag och tjejerna lekstugan som nu är vårfin och alla saker står på plats.
Efter lunch tog jag fram symaskinen, aka "helvetesmaskinen". Men denna gången höll den sig i schack så inga svordomsharanger hoppade ur min mun.
Resultatet blev en sängkappa och en kudde. Eftersom symaskinen inte krånglade kan jag tänka mig att sy fler kuddar och kanske nya gardiner till köket. Kanske.